Herrlagets säsong 2023

De lokala grabbarnas lag. 

Efter att det förra herrlaget försvann efter säsongsslut 2021, blev 2022 ett kaos-artat år där huvudfokus var att ställa upp med elva spelare varje match, för att undvika att ramla ur seriesystemet och börja om i division 8. Det lyckades vi med förra året, och inför 2023 blev det alltså en nystart på riktigt. Nu sattes en tydlig trupp med ett tydligt ledarteam. Den nya eran kunde börja. 

Truppen består enbart av spelare ur klubbens ungdomsverksamhet. Samtliga har representerat klubben på ungdomsnivå, och ungefär 80% av truppen har varit med sedan de första knatteträningarna runt 2010-2011. Från knatte till senior i samma klubb. Det är unikt, och något vi är väldigt stolta över. 

Säsongen då: 

Vi gör en stark försäsong och kliver in i säsongen med självförtroende. Men efter tre inledande förluster i de första tre omgångarna, är det en måstematch hemma mot bottenkonkurrenten IF Wasa, den 3 maj. 2-1 blir resultatet och säsongens första vinst är ett faktum. 

Våren präglas därefter av studentfiranden. Vi kommer aldrig riktigt in i säsongen, utan blandar och ger varje vecka. Vinsterna uteblir.  

Men det finns något som ger oss styrka denna vår. Publiken. Långsidan är fylld varenda hemmamatch med publik i alla åldrar, och i synnerhet med en klick supportrar med trumma & sång gör Erikslunds BP till en jobbig plats för alla motståndare att komma till. 

Stödet på hemmaplan ger oss inför varje vecka energi. När våren summeras har vi nästintill varit obesegrade på hemmaplan. Vårens höjdpunkt är 5-2 vinsten mot Parsian IF (deras enda förlust senaste 35 matcherna). Det var en tydlig signal till resten av serien. Att möta Erikslunds KF på Erikslunds BP. Det är inte lätt. 

Det gav oss också en tro på oss själva. Vi visade vad vi kunde. Kunde vi slå seriens överlägset bästa lag, med övertygande 5-2, då kunde vi vinna mot alla. 

Efter ett nästan två månader långt sommaruppehåll var det dags för höstsäsongen. Om våren hade kantats av studentfiranden, präglades hösten av värnplikten. En handfull viktiga spelare åkte under sommaren iväg för militärtjänstgöring, och det var således nya utmaningar som väntade i och med det. 

Men höstsäsongen drog igång, och förutsättningarna var tydliga. Vi visste att vi behövde göra en betydligt bättre höstsäsong än vårsäsong, om vi skulle ha någon chans att klara oss kvar. I de sista tre omgångarna skulle vi möta seriens bottenkonkurrenter och de matcherna skulle bli direkt avgörande. Matcherna fram till dess handlade om att skaffa sig så bra förutsättningar som möjligt inför slutspurten. 

Vi inledde hösten med en klar förlust borta mot Parsian. Följde upp det med 3-3 hemma mot DSK (en magisk klack av Henning Nord räddade en poäng åt EKF i slutminutrarna, något som i slutändan skulle bli avgörande.) 

Matchen därefter var borta mot Enebyberg, en match vi på förhand kände att vi hade goda möjligheter i, och efter en första halvlek som slutat 0-0, där vi var det klart bättre laget, gick vi ut i andra halvlek, övertygade om att åka hem med 3 viktiga poäng. Så blev det inte. Tvärtom stod vi för säsongens värsta kollaps och en blytung 6-0 förlust blev slutresultatet. 

Nu var det viktigt att snabbt samla krafterna igen och inte låta det resultatet sänka oss. Veckan därpå hade vi ett möte i spelartruppen. Det var nu 6 veckor kvar av säsongen och vi hade 9 poäng upp till säker mark. Tiden började rinna oss ur händerna. Det var nu, eller åka ur. 

Jag tänker inte lyfta allt som sades under det mötet, men vi gick igenom en sak som jag vill sprida vidare: 

Begreppet: Vinnarskalle. Vad innebär det egentligen? Är personen som sparkar på papperskorgar när hen förlorat, skyller på domare/medspelare/motståndare och är helt okontaktbar efter en förlust, är det en vinnarskalle? Eller är det bara en dålig förlorare? Det ena behöver inte utesluta det andra, man kan vara en vinnarskalle och en dålig förlorare. Men man blir inte automatiskt en vinnarskalle bara för att man är en dålig förlorare. 

Vi redde ut begreppet, och landade i detta: En vinnarskalle, är en person som i de allra viktigaste momenten av en match, när allt står på sin spets, höjer sig några extra procent för att vinna. Gör sig själv, och alla runt omkring sig bättre, för att uppnå det önskvärda resultatet; att vinna. 

Vi behövde ett helt lag med vinnarskallar dessa sex återstående veckor. Spelare som höjde sig själva och varandra, nu när allt skulle avgöras. 

Vi åkte bort till Viksjö veckan därpå, en svängig match som länge stod 2-2, tills IFK Viksjö i 85’ gjorde 3-2. Det kändes mörkt. Vi hade återigen varit det bättre laget men inte fått in bollen. bl.a hade vi en straffmiss tidigare i matchen, och nu skulle det återigen sluta med förlust. 

Eller? 

Hade detta skett tidigare under säsongen så hade mycket väl det kunnat vara fallet. Men det fanns en ny gnista i det här laget. Vi vägrade att ge oss. Vi vägrade att ge upp. 

I 92’ minuten nickar Oliver Åding in 3-3 och vi reser ifrån Viksjö nöjda med poängen (som återigen skulle visa sig viktig) men besvikna att vi inte åker hem med alla 3. 

Matchen därpå blir en rysare. Bromstens IK hemma. Under våren förlorade vi mot Bromsten med klara 2-0, men nu var det hemmaplan. Erikslunds BP inför en fullsatt läktare. 

Vi inleder med att tidigt göra 1-0 efter endast 3 minuter. Och följer upp det med att göra 2-0 i upptakten av andra halvlek. Läget är under kontroll. Men i den 70’ matchminuten åker vi på ett tveksamt rött kort och får kämpa sista 20 minutrarna med 10 spelare. 

Vi gör det bra, men i den 82’ minuten lyckas Bromsten reducera på en hörna. Jag byter i minut 89 ut Oliver Åding, för att sätta in en extra mittback i slutminutrarna. En minut senare, är olyckan framme. I den 90’ minuten får Bromsten frispark vid halvplan, ett förhållandevis rätt ofarligt läge, och inlägget som slås in ser inte ut att vara någon fara, men vår nyss inbytte mittback får en felträff när han ska nicka undan den, och istället för att bollen nickas bort, går den in i eget mål. 2-2 i 90’, och det är utan tvekan säsongens jobbigaste sekund när bollen studsar in i nätmaskorna. 

Nyss utbytte, halvskadade, Oliver Åding uppmanar mig: 

”Byt in mig igen, jag ska in och avgöra, jag lovar, jag kommer avgöra.” 

Ärligt talat har jag hört sånt snack förut, så jag lägger ingen större förhoppning vid de orden, men väljer att byta in Oliver igen, trots att det nog är mindre än 90 sekunder kvar. 

Sagt och gjort, Åding kommer in, och man ser glöden i hans ögon. Han inleder med att vinna ett inkast på vänsterkanten. Får inkastet kastat till sig, lyckas vända ut den till högerkanten där en framstörtande Rafael Coutinho har fyllt på. Coutinho slår in inlägget på bortre till en framrusande Oliver Åding som på volley trycker upp bollen i nättaket (påminner om Zlatan mot Real 2009 för er som minns). 

3-2 är ett faktum och domaren blåser av matchen direkt på avspark. Läs återigen stycket om det här med vinnarskallar. Det är svårt att hitta ett tydligare exempel. 

Veckorna efter möter vi Skå IK och Roslagskulla. Två topplag i serien som båda blev uppflyttade till division 4 tillsammans med Parsian IF. 

Vi gör två prestationer som är fantastiskt bra, men lyckas inte få med oss mer än 1 poäng från matcherna. 

Och nu står vi där. 3 matcher kvar. Nu ska allt avgöras. 

Erikslund 14p. Lidingö 19p. 

Nästa match: Lidingö borta. 

Förlust - Vi är ute ur serien. 

Oavgjort - Vi kommer åka ur serien förr eller senare. 

Vinst - Vi överlever tills vidare. 

Vi måste göra det vi inte lyckats med på hela säsongen. Vinna på bortaplan. Gör vi inte det, är det över. 

Förutsättningarna är glasklara, pressen på oss är maximal. Nu gäller det att plocka fram vinnarskallarna för nu ska hela säsongen ska avgöras. 

Erikslund går ut och dominerar från minut 1 till minut 90. Lidingö har knappt ett skott på mål, och slutresultatet blir 4-0 till EKF. Med bättre utdelning hade det blivit 7-0. 

Grabbarna har gjort det igen, presterat på topp när pressen är total. Sedan den svidande 6-0 förlusten mot Enebyberg, finns det någon slags urkraft det knappt går att sätta ord på. 

Vi ska hålla oss kvar. Det finns inget annat. 

2 omgångar kvar nu. Lidingö är fortfarande före oss, trots vår övertygande vinst. I kommande omgång ska vi möta seriens jumbo, Hässelby SK, medan Lidingö ska möta topplaget Skå. Vinner vi, medan Lidingö förlorar, går vi om de inför sista omgången och har således allting i egna händer då. 

Hässelby-matchen blir en nervös tillställning. Vi gör 1-0 tidigt men Hässelby kvitterar omgående. 1-1 i paus, och de orädda EKF-grabbarna som vägrat förlora den senaste tiden, går nu inte att känna igen. Man kan ta på anspänningen och nervositeten i omklädningsrummet i halvtid. 

Andra halvlek blir ett jämnt ställningskrig precis som i första. I minut 70 stöter Sixten Farhang in det otroligt viktiga 2-1 målet, och vi lyckas reda ut stormen. Lidingö förlorar dessutom mot Skå, och vi är nu förbi dem i tabellen. 

Inför den sista omgången har vi allt i egna händer. Den uppryckning vi gjort under hösten är remarkabel. Från 9p bakom med 6 matcher kvar, till att inför sist omgången ha allt i egna händer. Jag känner en stolthet över det faktumet. Jag känner en tro på vinnarskallarna som levererat när det gällt som mest. Men jag känner i ärlighetens namn också en oro kring det som hände i Hässelby-matchen. Anspänningen i paus, den påtagliga stressen hos spelarna. Skulle det upprepa sig nu när allt skulle avgöras i sista omgången? 

Det skulle det inte. De orädda EKF-vinnarskallarna som växt fram under hösten var tillbaka. 1-0 blev 2-0 blev 3-0 i paus. I andra halvlek blev det även 4-0 och 5-0 innan domaren blåste av matchen. 

Vi klarade det!

Säsongen var slut. Erikslunds KF klarade sig kvar mot alla odds. 

De lokala grabbarna som alla föddes 2004-2005… 

…Som gjorde sina första knatteträningar tillsammans i Erikslunds gröna färger… 

… Som växte upp tillsammans i skolorna och fotbollsplanerna i trakterna runt Erikslund. 

De gjorde det. De klarade det. 

Utöver prestationen på planen personifierar de också allt vad EKF står för. 

Glädje - Utveckling - Gemenskap. 

Erikslunds KF - Vi växer tillsammans!

Stort tack till samtliga ledare, ni vet vilka ni är. Utan er hade inte detta varit möjligt. Stort tack till samtliga spelare, ingen är mer stolt än jag är över er. Och sist men inte minst, stort tack till er supportrar. Stort tack till varenda en av er som någon gång under säsongen har varit och sett oss spela. Det har betytt enormt mycket för oss. 

/Jesper Malm, 

Huvudtränare, Erikslunds KF