Spelare i landslagssammanhang

Rugbysektionen i Erikslund har en lång tradition av att utveckla duktiga spelare, i klubbsammanhang likaväl som i landslagssammanhang. Två av dem som varit involverade i landslagssammanhang alldeles nyligen är Rebecka Hillelson (SWE7s F18, SWE 7s) och Alexander Nahas (SWEXV).

Vi fick en stund med dem båda för att höra lite kort om hur de tagit sig till denna nivå och vad de skulle ge för råd till andra spelare som vill pröva lyckan att få bära en blågul tröja.

Hur länge har du varit involverad i landslagssammanhang, på junior eller seniornivå?

Alexander: Jag har varit involverad i u18 och u20 sedan 2016 och sedan med seniorlaget av och på från 2018.

Rebecka: Jag har varit involverad i drygt två år i F18 landslaget och har varit med på några läger förra året i 7’s dam.

Hur länge hade du spelat innan dess?

Alexander: Jag började spela rugby ett halvår innan första u18 lägret.

Rebecka: Innan jag blev uttagen för mitt första läger hade jag spelat rugby i 10 år.

Har du spelat i andra klubbar än Erikslund?

Alexander: Jag har även spelat med Highfield Rfc, RK Heusenstamm, Exiles och Enköping.

Rebecka: Nej

Vad är det som skiljer sig mest med landslagsverksamheten från klubbmiljön?

Alexander: Det är en högre intensitet med landslaget, folk är större, snabbare och mer tekniskt skickliga. Träningen går också mer ut på att få ett samspel och förståelse inom laget, medan på klubbträningar har man mer tid att kunna lägga på individuella färdigheter.

Rebecka: Inom klubblaget så fokuserar man på sin personliga och lagets utveckling. Medan inom landslagssammanhang fokuserar man mer på samspelet i laget. Inom klubben så spelar och tränar jag med personer jag har lärt känna under åren. Tränarna är också personer man vet vem de är eller känner. Däremot inom landslagssammanhang så känner man inte sina lagspelare lika bra eller inte alls och tränaren är nya. Men också på landslagsläger så blir det oftast också en högre intensitet på träningarna.

Vad ser du mest fram emot när du åker på landslagsläger?

Alexander: Främst att det är en möjlighet att mäta sin egen utveckling mot de bästa i Sverige och även lära av dem. Sen också såklart möjlighet att förtjäna en plats i en landskamp och representera Sverige.

Rebecka: När jag åker på landslagsläger ser jag mest fram emot de nya övningarna man lär sig och chansen att förbättra sig själv som spelare. Genom att ha chansen att få träna med de bästa i Sverige, men också genom att få bli tränad av svenska landslagstränaren.

Är det något som är svårt med att vara i landslagsmiljön och hur hanterar du det i så fall?

Alexander: Då vi inte träffas särskilt ofta, speciellt inte nu med pandemin blir det ofta en hel del info man ska trycka i sig, i många fall får vi det utskickat i förväg men det händer ändå att man blir förvirrad eller missförstår ibland. Då är det bara att fråga någon annan. Alla där är hjälpsamma av sig.

Rebecka: Det svåra med landslaget är att man inte träffas så ofta. Sedan är det en del information som man måste hålla koll på under årets gång. Bra tips för detta är att slå på notiser, spara mejl och fråga andra vid behov.

Vilka tips skulle du ge andra spelare som också skulle vilja ta sig till den här nivån?

Alexander: Var beredd på att det är en steg upp i fysikalitet. Man kommer göra misstag men tränarna och spelarna kommer hjälpa dig. Om möjligt prata med någon i din klubb som är involverad så kan de ge mer specifika tips för dig och din position på plan.

Rebecka: Var inte rädd för att göra misstag. Utan åk dit med ett öppet sinne och en positiv inställning och va inte rädd för att fråga om tips från tränaren eller spelarna.

Vi önskar Alexander, Rebecka och våra andra landslagsaspiranter stort grattis till att ha tagit sig till den här nivån och önskar dem lycka till i fortsatta uttagningar.